Försäkringsbara risker
BRIO har sedvanliga försäkringsprogram avseende egendoms- och ansvarsrisker för koncernen. Koncernens försäkringsskydd föredras styrelsen årligen för beslut.

Operationella risker
Kommersiella risker
BRIOs leksaksverksamhet är säsongsbetonad och kraftigt påverkad av julförsäljningen. Den största delen av resultatet genereras under årets sista månader. Koncernens verksamhet inom babyprodukter är inte säsongsberoende på samma sätt som leksaker. Skillnader i produktmix innebär att marginalen under det första och andra kvartalet normalt är lägre än marginalen för det tredje och fjärde kvartalet.

BRIOs inköp är starkt beroende av utvecklingen av den kinesiska tillverkningsindustrin. Om betydande förändringar inträffar som påverkar BRIOs förmåga att köpa varor till etablerade priser kan det påverka BRIOs intjäningsförmåga negativt. Vidare kan bristande kontrollsystem för intellektuella rättigheter innebära risk för produktkopiering. BRIO är främst indirekt, eftersom en majoritet av produktionen sker hos tredje part, exponerad för råvarurisker. Prisförändringar på viktiga råvaror riskerar att få genomslag på löpande inköpspriser. BRIO hanterar detta genom att eftersträva säsongsanpassade inköpsavtal för att möjliggöra en stabil prissättning till kund över respektive säsong.

Kreditrisk
Kreditrisk uppstår genom exponering gentemot banker och finansinstitut samt koncernens kunder. Koncernens exponering mot banker och finansinstitut är i all väsentlighet mot en huvudbank som av Standard & Poor’s fått en kreditrating för korta krediter uppgående till A-1+ vilket är väl inom ramen för koncernens finanspolicy.
Koncernen handlar med ett stort antal kommersiella motparter som alla ska vara väletablerade och kreditvärdiga. Alla kunder som erhåller kredit måste genomgå kreditprövning. Dessutom övervakas fordringarna löpande. I Sverige, Norge och Danmark är fordringar över en viss nivå kreditförsäkrade. I övriga länder finns för närvarande ingen kreditförsäkring men detta övervägs löpande. Det bedöms inte finnas några väsentliga koncentrationer av kreditrisker inom koncernen.

Likviditets- och kassaflödesrisk
Likviditeten består av banktillgodohavanden och outnyttjade krediter. Koncernens upplåning är starkt säsongspräglad med ett utökat behov under hösten och ett stort inflöde av likvida medel under december och januari. Detta löses genom överenskommelse med kreditgivare om säsongskrediter.

Kassaflödet från den löpande verksamheten är vanligtvis negativt under en stor del av räkenskapsåret. Orsaken är det starka beroendet av julförsäljningen. Under året ökar varulager och kundfordringar för att kraftigt minska under slutet av räkenskapsåret. Stort fokus ligger därför på operativ cash management med fokus på bl a varulageroptimering, kreditbedömning och kravrutiner. Koncernens målsättning är att vid varje tidpunkt ha en likviditetsreserv på 50 Mkr.

BRIO ingick i april 2009 ett nytt kreditavtal med företagets huvudsakliga kreditgivare. Enligt kreditavtalet uppgår kreditramen till 266,5 Mkr, varav en viss del utnyttjas för remburser, garantier, leasing och derivatprodukter och 75,0 Mkr utgör ramen för en säsongsmässig fakturabelåning. BRIO har vidare enligt kreditavtalet anstånd med betalning av ränta till och med den 30 juni 2010, och krediten löper amorteringsfritt till och med den 31 december 2011. Krediten är lyft som en checkräkningskredit och redovisas bland kortfristiga skulder. BRIO har lämnat säkerheter bland annat genom företagsinteckningar och pantsättning av aktier i dotterföretag. BRIO har även åtagit sig att uppfylla ett specifikt nyckeltal, så kallad covenant, som innebär att koncernens intäkter ska uppgå till minst 700 Mkr, de senaste tolv månaderna med halvårsvis avstämning.

Finansiella risker
Presenteras här översiktligt, för mer detaljerad genomgång se not 26.

Mål och principer för hantering av finansiell risk
Genom sin verksamhet utsätts koncernen för en mängd finansiella risker. Målsättningen med koncernens finanspolicy är att minimera potentiella negativa effekter på koncernens finansiella resultat. Detta uppnås huvudsakligen med hjälp av derivat; dock uppfyller koncernen inte kraven i IAS 39 för säkringsredovisning. Koncernens finansiella instrument utgörs i huvudsak av kundfordringar, övriga fordringar, likvida medel, bankkrediter, övriga skulder och leverantörsskulder. Koncernen genomför transaktioner med derivat i syfte att hantera de valuta- och ränterisker som uppstår i koncernens verksamhet och dess finansiering. Det är koncernens policy att inte bedriva handel med finansiella instrument i annat syfte än att hantera finansiella risker. I BRIOs finanspolicy, som är antagen av BRIOs styrelse, finns de övergripande strategier och riktlinjer som koncernen ska följa för att minimera de finansiella riskerna.

Valutarisk
Valutarisk uppstår dels på grund av resultat och nettoinvesteringar i utländska dotterföretag, dels på grund av flödesexponering till följd av kommersiella flöden (främst i USD avseende utflöde samt NOK och EUR avseende inflöde). Fakturering till utländska dotterföretag sker i lokal valuta. Till övriga utländska kunder sker faktureringen huvudsakligen i kundens valuta. Enligt BRIOs finanspolicy ska kommersiella flöden terminssäkras. Säkringen ska ske med mellan 50 och 80 procent av kommande flöden inom en påföljande niomånadersperiod.

Ränterisk
Ränterisken innebär risk att förändringar av marknadsräntan ska påverka lönsamheten negativt. Minimering av ränterisk uppnås genom att skapa en räntebindningsnorm som är anpassad till den tidshorisont på vilken intäkts- och kostnadsströmmarna reagerar, dvs den tid det tar att anpassa koncernen till en ränteförändring. Ränterisken påverkas också av kapitalstrukturen i koncernen. Då koncernen inte innehar några väsentliga räntebärande tillgångar är koncernens intäkter och kassaflöde från den löpande verksamheten oberoende av förändringar av räntan. Koncernens ränterisk uppstår i all väsentlighet genom upplåning. Räntekostnaderna hanteras genom att koncernen tar upp krediter till både fast och rörlig ränta. I finanspolicyn har styrelsen fastställt dels ränterisken till viss nivå, dels räntebindningsnormen till viss tid. Ränterisken mäts månadsvis genom att sammanställa en analys där ränterisken beräknas enligt en formel i finanspolicyn. Beräkningen sker med avseende på räntebindningstidens längd kopplat till den totala låneportföljen för en period om sex månader.